Måndagsbarn
Jag blev ett måndagsbarn
Hela livet blev en helg
Mmm, nu ere måndag snart
O jag lever för ikväll, (Åååh)
Sena nätter, tomma glas,
Femhundra skjuter upp problemet för ett tag (för stunden)
Men jag tror att alla snart… har fått nog av mig
Föddes en lörda, mamma kalla mig för discotjej
Så på en lörda, ja då vet du var du hittar mig
Föddes en lörda, alla kallar mig för discotjej
Mamma frågar sig…
Jag blev ett måndagsbarn...jo det har nog alla redan förstått haha till och med mamma. Att skjuta upp problem och att-göra saker är också lätt hänt, tills de kommer ifatt än och biter en i rumpan. Dessutom tycks de oftast bitar mycker hårdare än den mödan det hade varit att ta tag i det på en gång. Man ska inte skjuta på saker, om man gör allt på en gång så slipper mn det senare, det är oftast skönare. Man ska inte heller göra undantag, för det straffar sig alltid big-time! Antingen får man en besviken kompis på halsen eller något annat otrevligt som man kanske få leva med resten utav sitt liv. Då blir man besviken på sig själv även fast det kanske fick än att le, tyvärr...
En annan grej är att jag alltid tror det bästa om alla i min närhet, sen så kommer det fram att människor snackar om en istället för med en, då blir man väldigt besviken. Okey att folk kan snacka skit ibland, sånt jag jag leva med. Men när det kommer till saker man borde säga till personen det berör blir jag arg, lite självrespekt måste man ju ha så att man bara ser på. Så rädd kan man inte vara för livet, men det kanske bara är jag som tycker så?
Jag föddes på en lördag, och alla kallar mig för discotjej! Och idag är det ju lill-lördag så ja då vet ni vart i hittar mig ;)
Peace!
